Känner mig nu redo för ett litet inlägg.

Sitter och fjantar runt på internet, pratar lite med söt-Lisa på msn och lägger harpan. Mitt nya beroende, lägga harpan. När jag bodde hemma funderade jag ofta på hur min mamma kunde sitta vid datorn och lägga harpan i timmar! Jag ansåg ju bara hon tog upp min dator tid när jag ville sitta där. Men nu förstår jag ju att hon, lixom jag, hade ett beroende. Hela tiden tänker jag, bara en till....sen ska jag sluta.

Aja, kunde väl ha haft ett sämre beroende....hmmf

Ja, vad ska jag säga om dagen idag. Vi har varit lite krassliga i helgen och idag kände vi oss båda så hängiga så vi valde att stanna hemma från jobbet. När jag ringde och sjukanmälde oss så fick jag först höra att ALLA var sjuka. Fick då lite dåligt samvete. Men så fortsatte hon och sa att det bara var Stig och Maggan som var sjuka. Så mitt dåliga samvete försvann.

Vi käkade lite lunch och sedan somnade vi båda två i sängen till typ 14. Skönt var det också måste jag medge. Sen har vi bara tagit det lungt hela dagen. Suttit vid datorerna, Per har spelat och jag strött på mitt beroende lite mera. I mellan åt har ju givetvis hundarna fått vara ute och göra ifrån sig och springa lite. Kan ju inte helt förbi se deras behov bara för att man känner sig krasslig.

"Sometimes it's easy to feel like you're the only one in the world

who's struggling, who's frustrated, or unsatisfied at barley getting by.

But, that feeling is a lie and if you just hold on:

just find the courage to face it all for another day.

Someone or something will find the way and make it all okey.

Because we all need a little help sometimes,

someone to help us hear the music in the world.

To remind us that it won't always be this way.

That someone is out there, and that someone will find you."

Vet inte riktigt vad jag ville få sagt med denna, men tycker om den.

Tror detta får bli inlägget för idag.

Ska gå och hämta min mobil nu så jag kan lyssna på lite musik.