Då var provtiden slut för Kiro (eller Deamon, som han hette när han kom hit).

Man får verkligen testa sitt tålamod, men allt har ändå gått bättre än förväntan. Vi har inte sett något annat än positiva framsteg. Om vi ser så mycket positivt på en månad hur ska det då inte bli om man fortsätter att arbeta på honom.

Men igår gjorde vi det, vi skrev papprena och nu är Kiro våran hund. Vi är med hund igen! :)

Han är mycket lugnare och vi har fått ner utslagen. Han kan vara ihop med Grim (under uppsikt än så länge). Sen sover alla tre inne hos oss. Känns bra. Rev lite i hjärtat när han fick sova ute i hundstallet till att börja med. Vi var lite rädd han skulle bli rastlös inne och börja bita sönder saker. Men ännu har han inte haft sönder något (ta i trä)

Han är så otroligt charmig och söt. Nu ska vi bara få andra att se det också ;)

Så nu är han en Öhman/Isaksson :)

Annars går det bra här på gården, förutom lite små stölder. Någon med långa fingrar som smyger omkring. Besviken blir man.

Världens finaste pappa fyllde år i oonsdags. Skickade en kram genom telefon så jag hoppas han kände den :D